Lyckade exempel

Det var en gång en flicka, ungefär tretton år gammal, som tyckte mycket om 70-talets musik, särskilt ABBA:s. Agnetha Fältskog var hennes stora förebild med sitt typiskt svenska utseende, sin vackra röst och mystiska personlighet. Hon var säker på att låtarnas speciella stämning härstammar från en livskänsla, ett levnads- och tankesätt, som kan kallas ”svenskhet”. Hon ville bli bekant med den, och eftersom vägen till en kultur leder igenom språket bestämde hon sig för att lära sig svenska, att läsa böcker, prata med svenskar och titta runt i landet som hon hade hört talas om så mycket. De följande åren gick med mycket informationssamlande (både skriftligt och muntligt), och kärleken blev djupare och djupare. När hon var 20 år började det hela på allvar  hon blev antagen till universitetet, där drömmen äntligen kunde bli verklighet ...

Javisst, flickan är jag, det är min sanna historia. Jag har deltagit i många språk‑, litteratur- och kulturkurser under de senaste åren och har varit två gånger i Sverige på stipendium. Det var två helt olika upplevelser.

Första gången för tre år sedan var jag i en sluten krets på en folkhögskola på landet, tillsammans med andra utländska studenter. Vi kunde knappt träffa några svenskar förutom lärarna och det var synd att de försökte förstärka den stereotypa bilden av sig själva (alla lever i välfärd och säkerhet, har en perfekt familj och arbetsplats, sorterar sopor och går ut på tur varje vecka). Allt var härligt organiserat, både intressant och lärorikt, vi kunde utnyttja varje minut. Vi fick underbara minnen under denna månad, men inte en verklig bild av Sverige.

I fjol fick jag ett annat stipendium från Svenska institutet (SI) till Stockholms universitet. Då måste jag själv organisera allt. Jag såg fram emot denna frihet, men mötte några svårigheter också. Jag fick ingen plats på studenthemmet. Det verkade vara en obetydlig småsak att jag var utlänning. Så trots inbjudan från universitetet och ett bevis på tillräcklig inkomst från SI måste jag nästan avsäga mig stipendiet. Till slut fick jag bo på Lidingö hos mamman till en universitetslärare.

Eftersom jag redan visste mycket om Sverige kände jag mig snart hemma. På universitetet var alla snälla mot mig, de hjälpte gärna till med vad som helst. Viss teknisk utrustning var överraskande för mig. Vi har inte samma studiesystem som man har i Sverige, så det skulle ha varit förgäves att samla poäng. Jag fick stor frihet och var välkommen på alla lektioner. Ibland deltog jag i tre-fyra olika kurser. Det var inte svårt att följa med i litteraturen.

Jag träffade många utländska studenter, ungrare också. Alla sa att det var en stor fördel för mig att jag förstod språket, jag kunde delta i många kulturella evenemang. Innan jag kom till Sverige hade alla sagt att jag hade för stora förväntningar och skulle bli besviken. Men det blev inte så, tvärtom! Jag fick ännu mer av detta land och dess folk än jag någonsin hade tänkt mig. Efter några dagar var jag redan van vid allt. Jag talade alltid på svenska, min brytning hördes säkert, men jag kände aldrig att jag som utlänning var en sekundär människa.

Jag fick lära mig mycket – inte bara från böckerna utan främst från livet. Att inte alla svenskar är blonda; att vissa av dem pratar mycket; att det verkligen är mörkt i Sverige på vintern men inte särskilt kallt; att kriminalitet och andra problem i samhället också finns där; att några saker är ganska billiga, att tunnelbanan alltid kommer för sent; att maten är underbar ... alltså både för- och nackdelar. Jag blev en del av Sverige under fem månader och Sverige blev en del av mig. Jag kan knappt vänta tills jag ser det åter.

Och det hela började med Agnetha Fältskog. I vintras träffade jag henne också. Så vad kan jag förvänta mig mer? Jag vet inte, men jag fortsätter på den här vägen, vart helst den leder. Jag är säker på att Sverige fortfarande sparar överraskningar till mig.

Andrea Erdődy. Budapest, Ungern

Texten är hämtad ur antologin ”Ett land du aldrig sett – 36 berättelser om Sverige” utgiven av Svenska institutet (SI). Texten är något förkortad och publiceras med tillåtelse av författaren och Svenska institutet.

Antologin är ett resultat av en skrivtävling riktad till studenter som läser svenska som främmande språk vid universitet och högskolor i utlandet. Temat för tävlingen var ”Sverige sett utifrån”. Antologin innehåller de 36 bästa tävlingsbidragen.

Hur gör man för att hålla ett språk levande när man återvänt till sitt hemland och inte har någon att öva med? Under Mötesplats hittar du tips på hur du kan gå till väga.